En sista hälsning från alla oss på GeoVista - vi saknar dina uppfriskande kommentarer vid telefonsamtal och möten.

Tack för att du tog på dig att vara en länk till vår barn- och ungdoms Kopparberg. Vi saknar dig. (Anita med K)

Tack för att du tog mig med på färden Ner i gruvan och ut i världen Tack för alla år Jag skrattar och ler Jag fäller en tår Vad som än sker Jag bevarar dig I alla mina sinnen Du var en speciell sort Tack för alla våra minnen Jag glömmer dig aldrig bort

Tack för alla kreativa och glada stunder vid gympan, vid gruvmöten och vid ärtsoppan. Vila i frid Bengt!

Så tomt det blev. Och tyst. Inga fler oväntade telefonsamtal, långa och vindlande, fulla av historier om människor och händelser när och fjärran. Bengt spelade en viktig roll för oss båda, han var en oförtröttlig länk till vårt gemensamma förflutna i de mörka Bergslagsskogarna. I barndomen ingick vi i klanen Stark i Kopparberg - åtta syskon och deras barn, vi kusiner, som träffades ideligen på kalas med kortspel och god mat. Kusin Bengt var redan då en sorts local hero som spelade fotboll och retades med oss småkusiner. Sedan försvann vi alla åt olika håll under några decennier. Men i början av det nya millenniet kom Bengt tillbaka till hemlandet och återknöt först kontakten med vår mamma - hans egen fanns inte längre kvar. Med tiden drogs även vi in i kusinnätverket, där Bengt var den givna generatorn. Han hade letat upp de starkska ättlingarna i Amerika, och lockade några av dem att besöka det ”gamla hemlandet” för första gången någonsin. Och vår krympande skara av kusiner höll han ihop med aldrig sinande energi - vi träffades ibland, pratade i telefon oftare, och samtalsämnena tycktes aldrig ta slut. Förrän nu, helt plötslig - väldigt tyst. Saknaden är stor.

Tack för allt som du gett oss med glada skratt och positiva råd genom åren till mig och min familj inte minst min kära syster Monica Vi kommer att sakna dig Vila i frid Lars-Erik, Gunilla och Therese

Vila i frid Bengt! Jag tar med mig det du lärt mig om småskalig gruvbrytning och obotlig optimism även i motgångar!

Kramar o tack Bengt för ditt glada o positiva sätt som du alltid haft mot oss. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Vila i Frid.

Vi minns Dig med glädje och Din optimism. Kramar från Dina ungdomsvänner: Anita från Posten och Ove från Ishockeyn.

Tack för alla glada och fantastiska idéer, samt din förmåga att genomföra dessa. Hans Buhre och du var båda nyfikna och genomförde mycket, bland annat roliga resor.

Kära Bengt, jag vill tro att du kan uppfatta mig från där du vilar nu. Låt mig få varmt klappa om dig och le tillsammans för alla de fina minnen vi har, främst från Syd Afrika. Det glömmer vi aldrig Bengt! Vila nu i frid min vän!